onsdag 2 december 2015

2 år

Idag är det hela 2 år sedan Carolina lämnade oss. 2 år av sorg och saknad. 2 år av känslostormar, inombords kaos och insikt. Det blir bättre. Det finns hopp. Även om sorgen alltid kommer finnas närvarande så blir förhållningssättet till allt som hänt lite ljusare med tiden. Många känslor är dubbla och svåra att relatera till. Å ena sidan vill man gå vidare, fokusera på allt positivt som ändå finns, å andra sidan är man livrädd för att glömma. Att acceptera, prata och att inte vara rädd för sina känslor, tror jag är nyckeln till lyckosam framtid. Finns inget rätt, finns inget fel.

Tack för trevlig fikastund idag, Karin, Lisa och Sara! Ni betydde så otroligt mycket för Carolina och jag är väldigt glad över att kontakten med era familjer finns kvar!

Vill dela med mig av en väldigt fin dikt, skriven till Carolina av hennes bror Jonas:

"I den djupa sucken finns du kvar.
Där i sorgen är du med mig.
Mitt i saknaden är vi tillsammans

När jag letar efter dig någon annanstans.
Går jag vilse i min längtan"

2 år känns både långt och kort på samma gång. Mycket har hänt, lång tid för reflektion.
Samtidigt finns alltid minnena nära till hands. Jag glömmer dig aldrig Carolina!

/Jesper


6 kommentarer:

  1. Fina, omtänksamma Carolina! Jag tänker ofta på henne och er familj Jesper. Varm kram till er alla!

    SvaraRadera
  2. Du skriver så fint Jesper och det var en väldigt fin dikt av Jonas. Så ledsen att jag inte kunde vara med igår, fanns med i er tanken. Tänker mycket på både dig och Carolina och barnen.

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte naturligtvis också mycket på Carolina igår. Det är fortfarande så ofattbart att Carolina är borta och att det redan har gått ett par år. Tack för den fina bilden på Carolina och lilla Saga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt inte Saga som Carolina håller i, på bilden. Vi besökte några vänner som precis kommit hem från BB för rätt många år. Men tycker bilden är väldigt fin, trots att det inte är något av våra barn...
      /Jesper

      Radera
  4. Tack Jesper för att du skriver så fint.
    Till Carolina: Tack för att jag fick vara din mamma i 35 år, jag känner mig otroligt tacksam och stolt över det. Saknaden över att du inte finns med oss längre är obeskrivbar. Jag saknar dig varje stund, du finns i mina tankar hela tiden. Jag saknar våra telefonsamtal om allt och inget, tomhet är bara förnamnet. Jag saknar t.om. att du blev irriterad på mig vid olika tillfällen, jag skulle stå ut med mycket av den varan bara du fanns kvar. Du ville ofta ha mina råd, men ändå visste du bäst själv!
    Carolina, jag vill berätta att barnen mår bra, men dom säger ofta att dom saknar dig och vi tittar på bilder och berättar, Jesper är bra på det. Dom är så fina, det är så sorgligt att du inte får vara med och se hur de utvecklas.
    Våra liv går vidare, men sorgen kommer alltid att finnas kvar.
    Birgitta

    SvaraRadera