Urnsättning

Nu är det snart en vecka sedan urnsättningen ägde rum.  Det var en vacker stund som jag delade med hela min och Carolinas närmsta familj. Akten började med att vi samlades inne i bakre delen av Söraby kyrka. Där på en pedistal stod Carolinas urna. Lika vit och vacker som hennes kista. Precis som kistan, var även urnan dekorerad med blomman Linnéa. Är ganska säker på att Carolina hade stått bakom mig i valet av både kista och urna. För det mesta hade vi faktiskt samma smak när det gäller ”prylar”. Ofta använde vi ordet ”Jesper&Carolina” som beskrivande ord för att förklara när saker verkade passa oss. Inte för pråligt och inte för tråkigt. När vi satt och kollade på hus i smålandsposten på lördagarna kunde det tex ofta låta så här från nån av oss: Titta! Här är ju ett ”Jesper&Carolina”-hus! Då visste man precis vad den andre menade……

I alla fall…..Prästen Anders läste ett fint stycke  och alla närvarande fick tända varsitt ljus. Jag fick bära Carolina i min famn, när vi sedan sakta gick ut ur kyrkan och upp till gravplatsen. Just den stunden när jag höll urnan tätt mot kroppen (eller rättare sagt mot vinterjackan) kändes riktigt fin. Kändes nästan som jag fick krama henne en sista gång. Tillsammans med barnen firade jag ner urnan i det lilla hålet som var urgrävt i marken. Alla hade varsin blomma som vi kunde lägga vid graven när vi sedan tog vårt sista farväl av henne. Barnen skötte sig galant genom hela ceremonin, trots det iskalla vädret. Här kommer en bild på hur urnan såg ut.

Nu över till nåt annat…..Jag kommer inte skicka ut tackbrev till alla som närvarande på minnesstunden. Jag hoppas och tror att ni känner min tacksamhet ändå, över att jag fick dela denna stund med er alla. Vill också passa på att tacka för alla insamlade gåvor till Rädda Barnen! Pengarna kommer göra skillnad för många barn som har det svårt!

Annars är det fortfarande mycket ”pappersarbete” som dagarna kretsar runt. Även om mycket börjar falla på plats. Gravsten är i princip spikad, boupptäckningen kan snart skrivas under och de flesta försäkrings- och pensionspapper  är undertecknade och inskickade. Trodde inte det var sååå mycket som måste fixas om jag ska vara ärlig. Ändå var vi ju gifta!

Idag var min 35års-dag. Eller snarare igår, klockan är över midnatt nu…. Har upplevt roligare födelsedagar om man säger så, även om jag inte är ett fan av att få just presenter. Prinsesstårta bidde det i alla fall, och lite innebandyträning på det. Men jag blev faktiskt ”väckt” i morse av barnen och Birgitta som sjöng för mig. Måns och Ebba hade gjort massor med fina pärlplattor som de gav mig. Inslagna och allt. Perfekta presenter!

Annars har Ebba fått magsjuka nu ikväll och redan kräkts ner två omgångar sängkläder. Nu har alla barnen fått sin del av kakan. Hoppas mer än vanligt att jag ska slippa få det. Känns som det räcker med att barnen är drabbade…..Birgitta har stannat kvar efter urnsättningen.  Hennes hjälp är verkligen oumbärlig.

Sagas inskolning på förskolan är nu klar och har gått mycket bra. Hon tycker verkligen det är roligt att komma till ”dagis”. Veckan som gått har förstörts av magsjukan , men tror hon kommer snabbt in i det igen. Jag kommer vara sjukskriven på 100% hela februari ut till att börja med. Sedan får vi se om jag känner att jag har kraft och ork att ”belasta” huvet med jobb. Ofta innebär mitt jobb, krav på effektivt arbete med tidssnäva deadlines. Många olika projekt som ska hållas koll på. Är inte alls säkert att jag är redo ännu. Jag sover något bättre på nätterna nu i alla fall. Även om det såklart finns riktigt dåliga nätter fortfarande.

Allt för denna gång. Tack för uppmärksamheten! Nästa gång kommer det lite tips på hur man kan se på döden. Lagom lättsam avslutning va!

/Jesper