hemma igen

Sitter nu äntligen hemma i soffan igen. Nästan alla barnen sover och min kropp med tror jag. Känner inte igen mig själv. Blir rädd när jag går förbi något som speglar mitt huvud, men jag måste vänja mig, det måste bli naturligt för barnen. Jag får inte skämmas, för barnens skull. Kroppen känns inte heller som min. iinte nånstans.

Jag har i alla fall blivit av med en slang i kroppen. Nu har jag bara två katetrar kvar. Börjar bli jävligt less på dem med. Trasslar in sig och får inte böjas fel, det blir knöligt under kläder och det känns obehagligt där den sticker in så att säga (inte den i ryggen men den andra). Varmt blir det med, någon som vill prova kan ju knyta fast plastpåsar runt benen med 38 graders vätska i. Men det är ju bara att vara ihärdig med tömning....

Istället för smärtpumpen har jag gått över till tabletter. Har tagit tid att ställa sig in på hur mycket och när. Vet inte om jag är framme än men det är skönt att vara utan pumpen och den slangen.

Mer att rapportera är väl att jag tappar matlusten mer och mer. Maten smakar absolut ingenting, halvt illamående hela tiden. Väldigt svårt att få i sig något. Nu är det fokus på att få i mig kalorier. .

Nu vart det en gnällig rapport. Men ungefär just så känner jag mig just nu. Trött och gnällig och illamående. Men vad ska man räkna med efter att ha blivt fullproppad med cellgifter. Det är inget att leka med.