Våra älskade barn sover så sött, vi är alla tillsammans i vårt egna hus. Glömmer och tänker inte på sjukdomen en stund, har det bra. Njuter, känner stolthet över vad Jesper och jag skapat och fixat i vårt liv. Skönt att glömma, men ack så smärtsamt när den gör sig tillkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar