söndag kväll

Det gick inte att hantera smärtan hemma trots upprepade försök med morfin. Tillslut var det bara att åka in till avd 40. Fick snabb hjälp med att sätta nålen i venporten, ta blodprover och morfin. Efter ett tag klingade smärtan av och det blev lättare att slappna av lite. Imorgon är det förberett med remiss till röntgen för att återigen se om det går att tappa mig på vätska. På något sett måste den bort, det får inte plats mer. Magomfånget har ökat med 2 cm två dar i rad nu och det känns må jag säga. Kan i stort sett inte röra mig.
Har blivit zå svag. Musklerna förtvinar. Jag kan inte resa mig från huk utan måste lyftas upp, orkar knappt med armarnas hjälp heller på egen hand. Helt sjukt!

Jag är så glad och stolt över min familj som ställer upp och finns för oss. Inte minst som stöd för Jesper. Jonas var nere i veckan något drygt dygn och stöttade upp tillsammans med min mor. I lördags åkte hon hem till Motala för att vila upp sig ett tag efter nästan två veckor hos oss. Strax efter kom Daniel och Karolina med deras yngsta dotter. Barnen har lekt konstant hela helgen helt utan gnäll och tjafs eller konflikter. De stormtrivs verkligen tillsammans. Oerhört skönt med fler vuxna i huset både för mycket praktisk hjälp och emotionellt stöd. Imorgon kommer Oscar istället från Uppsala. Vi har många omkring oss som hjälper och finns tillhands och det behövs verkligen. Så tacksam, det känns skönare att veta det inför kommande tid och lång tid framöver. Smärtan för oss är ju så tung att bära att den inte ryms i rummet vi befinner oss i. Det känns som att vi båda inte kan falla tillsammans utan den ena räddar den andra och så tvärtom. Ibland är det obehagligt att bara vara vi två i ett rum. Vad händer om vibåda faller? Vem plockar upp oss när vi står på gränsen mellan galenskap och apati?

Orden att uttrycka räcker inte till. De är förbrukade för allt för klena orsaker, eller så får jag bara inte ut det. Då är det skönt att känna, höra, läsa eran ilska, sorg och maktlöshelt. Ord som fyller i det jag har svårt att uttrycka.

Nu ska jag försöka sova och det är skönt att veta att smärtlindring bara är ett knapptryck bort. Imorgon bitti kommer Jesper tillmig igen när barnen lämnats på skola. Daniel och Karolina tar hand omSaga så länge.