Ny zoobutik

Såg precis två annonser på platsbanken som söker en säljare och en butikschef till en ny zoobutik (Grizzly Zoo) i Växjö. Kul att branschen går bra tänker jag först. När jag sen läser innehållet i annonserna blir jag besviken. För att bli säljare ska man ha minst två års erfarenhet inom försäljningsbranschen. Har du djurvårdsutbildning eller är det en merit. Men hallå!! Det sistnämnda borde vara ett krav! Dessutom borde den anställde ha zoohandlarutbildning enligt jordbruksverkets regler.
I butikschefsannonsen står det att det krävs kunskaper i affärsmannaskap,  personalledning och butiksdrift mm. Det står inte ett ord om någon som helst djurutbildning, djurerfarenhet eller ens djurintresse! Detta företag verkar alltså helt oseriöst i mina öron/ögon. Det kommer krävas mycket för att de ska vinna mitt förtroende. Tacka vet jag Tassar och Morrhår i Växjö som satsar på djurens välmående och kunskap!

Förresten, rätta mig gärna om jag har fel!

Hästkött

Kan ju inte låta bli att kommentera debatten. Jag tycker det är så oerhört bra att debatten kommer ut och att fler och fler fall upptäcks. Men jag tycker att debatten håller fel fokus på många håll. Det handlar ju inte om att hästkött är dåligt kött utan det handlar ju om att köttindustrin är sjuklig! Priserna ska pressas ner till låga nivåer utan någon som helst hänsyn till djurens välbefinnande. Det enda sättet att förändra situationen är att konsumenterna blir medvetna och ställer krav på handlarna, som i sin tur måste ställa krav på sina producenter. Rumänska vildhästar fångas in och slaktas, tusentals hästar "försvinner" ur svenska statistiken varje år. Låt oss vara lite kräsna över hur de djur vi vill äta har det i livet. Alla kan ju inte föda upp sina egna grisar i lösdrift eller låta kor beta i sin trädgård men alla kan göra medvetna val.

Jaja, tur att jag inte är politiker för min övertalningsförmåga kanske är så där. Men nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker!

Reflektioner

Ebba tycker det är skönt att vara hemma igen. Igår kväll när hon pratade med storebror Måns i telefonen säger hon helt spontant "Jag saknar dig" och han svarar "jag saknar dig också". Man blir så stolt att man nästan spricker.

Ett par reflektioner över sjukhusvistelsen:
1. Vissa människor är ju fantastiska. Träffade bland annat på en sköterska som hade ett så genuint leende mot barnen och var suverän med dem. Det smittade av sig och det syntes lång väg att hon älskade sitt jobb.
2. De vet hur de ska känna pengar på butiken Pressbyrån. Hutlösa priser på en liten ostfralla. Ja, har man något val som en hungrig förälder? Som sagt, de utnyttjar verkligen monopolet inne på lasarettet på kvällstid. Smart av dem!
3. Lekterapi-avdelningen var suverän i väntan på att läkaren skulle komma idag på förmiddagen. Mycket trevliga leksaker. Ebba hann knappt leka färdigt med en sak innan hon upptäckte något nytt spännande.

Nu är det smärtlindring som gäller en tid framöver för henne. Hoppas bara hon kommer igång att äta snart. Det är lite klent på den fronten, nån tugga här och nån tugga där. Men det kommer nog. Fri tillgång på glass har vi fått läkarordination på i alla fall.

Allt har gått bra

Ebba har skött sig ypperligt och allt har gått bra.

Det blir jag som åker

Kan inte låta bli att få lite ont-i-magen-känsla över att packa sjukhusväska. Väcker inga goda minnen och troligtvis kommer det bli flera sådana väskor framöver. Men nu är det ju som tur är inte jag som ska vara i fokus utan Ebba. Väskan är packad med nalle och pyssel och annat så nog ska det bli bra det här. Detta kommer förhoppningsvis leda till att hon kan andas genom näsan igen. Återkommer med rapport!

Förlängt sjukintyg

Fick idag förlängning av sjukskrivningen. Fram t o m 31 mars. När man läser intyget är det svårt att tro att det är mig det gäller. Cancer, onkologer, Lund, behandlingar mm. Kändes som om läkaren visste mer än vad jag fått veta. Är det verkligen mig det gäller? Så svårt att fatta.

Kikärtsgryta

Om man känner att man inte vill sponsra köttindustrin så kommer här ett gott recept jag hittade på idag till kvällsmat.

Kikärtor i burk
Lök
Broccoli
Paprika
Gröna frysta ärtor
Ostronsås
Matlagningsgrädde
Salt o peppar
Paprikakrydda

Bryn lök och kikärtor i olivolja. Tillsätt ostronsås. Koka broccolin lite mjuk i vatten (även skaftet som du skalat lite). Tillsätt ärtorna lite snabbt så de inte blir för torra. Dela paprikan i lagom stora bitar. Tillsätt ärtor, broccoli och paprika till grytan. Fyll på med matlagningsgrädde och krydda tills du är nöjd. Servera med ris.

Fräscht och gott och inga hästar eller andra fina djur behövde lida (bara några kossor).

Dagens dilemma

Imorgon ska vår lilla E operera bort polyper och tonsiller. Det innebär en heldag på sjukhuset med övernattning. Här hemma är det två barn kvar o en hund som ska tas om hand. Frågan är hur vi ska dela upp oss. För min del känns det inte så lockande att vara på sjukhuset. Full stöttning för Ebba gäller o då funkar det inte att jag har mina magkrämpor. Hemma är det ju inte lätt att sköta all markservice om inte min kropp ställer upp. Vi får hjälp på kvällen hemma (stort tack Hans) men sen är det en morgon oxå med Måns skoltid som ska passas.
Vi har redan skjutit fram datumet för Ebba två gånger redan pga mig så nu vill vi inte vänta längre.

Alternativet är att inte tänka utan bara köra på så löser det sig nog. Men eftersom jag är jag så försöker jag analysera mig fram till det bästa alternativet. Troligtvis tar jag med mig mina piller o åker in med Ebba.

Veckans höjdpunkt

Barnen sover, Jesper målar och då kan jag i lugn och ro sätta mig framför veckans höjdpunkt: Ponnyakuten!
Jag vet, jag skäms lite...

Lotteri

Varje dag är som ett lotteri. Vilken lott blev det idag = hur mår kroppen idag. Hur mycket ska jag känna av sviterna av operationen (som det förhoppningsvis handlar om) eller är det något nytt som håller på att hända inom mig. Sen ska det gärna analyseras lite, jag är ju sån. Okej, så här  ont idag...vad beror det på...något jag ätit, gjort, inte gjort, borde gjort? Inte ont...varför i så fall.  Som sagt det mesta kan ju analyseras sönder. Men det är kanske en naturlig reaktion när man faktiskt inte vet vad det är som händer.

Omplantering

Mina växter håller på att krypa ur sina krukor. Det blir "te o ge dem lite gött i livet" som Tabita skulle sagt ( underbara Mia Skäringer).

Kan liksom inte låta bli att älska grönskande växter överallt. Kanske inte så modernt o stilrent men jag vill ha mer i alla fall!

Här går det undan!

Idag ringde telefonen och en student vill använda mig i sin C-uppsats som ska handla om bloggande. Tack för det Lisa ;-) Hoppas du själv tackade ja!

Sega mornar

Förr var jag alltid så morgonpigg. I tonåren var det upp tidigt på helgerna som gällde och svisch iväg på cykeln till stallet för att jobba. Senare var det alltid hundaktiviteter. Träningar eller tävlingar. När jag var ännu yngre var det ofta upp och iväg på någon friluftsaktivitet med familjen (så som jag minns det i alla fall). Nu för tiden är helgmorgnarna lite långsammare och segare. Troligen har min älskade Jesper fått mig att inse att det inte är farligt att ta det lite lugnt ibland. Man kan lugnt säga att vi hade olika dygnsrytm när vi träffades. Jag tror vi har mötts någonstans på mitten. Nu värdesätter jag mer frukoststunden tillsammans med familjen. Lördagar och söndagar är ju de enda dagarna i veckan (när man jobbar) man kan sitta och ta det lugnt med frukosten och sin kopp kaffe och tidningen. Har liksom inte riktigt lust att byta bort det. Men nu är det nog dags att sätta lite fart ändå om något ska bli gjort i huset.

höjdare

Dagen för barnen börjar med höjdhopp. Dressyrspö som ribba - det är bra det!

Datortomografi

Vi har funderat lite på det här med datortomografi här hemma. Vad är det egentligen? Man kan se att det inte är några metastaser i lungorna och buken men ser man om det är några rester kvar efter operationen? Lyser cancercellerna rosa eller är alla bilder grå och så jämför man med bilder från en frisk kropp?

Någon som har erfarenhet o vet? Annars får jag väl fortsätta googla...

Ett mål att sträva mot

Började dagen (läs förmiddagen) med skön promenad med vännen Katarina. Kändes bra i kroppen och kunde då inte låta bli att testa vår nya crosstrainer. Kändes mycket bättre än väntat så jag avslutade med lite övningar jag fått från sjukgymnasten. Så frågan är om det påstådda lymfocelet i magen håller på att försvinna eller om jag helt enkelt bara hade en bra dag idag. Glad för vilket som!

Det är otroligt vad viktigt träning (och frisk luft) är för mitt välbefinnande. Det blir på något sätt ett facit på hur man mår. När jag var igång som mest med att springa (sommaren 2011) var det en otrolig känsla att kunna ge sig iväg o springa uppåt en mil utan att det kändes betungande. Det får bli min målbild för att komma tillbaka!

Kommentarer

Några har frågat hur man lägger in kommentarer. Nu har jag fixat så det blir lite enklare. Skriv vad ni vill och i rullistan under väljer du "anonym" (om du inte har något google-konto eller nåt annat som passar).

Hoppas det funkar!

Det är så dumt att sätta sig och googla så här sent. Att jag aldrig lär mig. Följande länk fann jag ikväll och det är denna grupp jag hoppas gör ett bra jobb på onsdag.

http://lumsi.se/?page_id=337

Mina tankar, min kropp och jag

Borde kanske byta rubrik på min blogg till "mina tankar, min kropp och jag". Det känns som att de allt för ofta är helt separata från varandra - mina fiender som vill mig ont.

Samtalet

Läkaren ringde. Positivt nog visade röntgen även andra gången att det inte var spridning, inget bråck heller utan verkar möjligen vara samling av lymfocel  (=cystisk massa innehållande lymfa från sjuka lymfkärl eller bildad till följd av operativt ingrepp eller annan skada.). Inget att göra åt smärtorna utan jag får knapra piller för att mäkta med det. 

Gynexperter och onkologer i Lund har nu tittat på min berömda knöl och tror inte att tumören utgick från livmodern. Kanske möjligen från bukhåleslemhinnan. Sarkomgruppen (en annan expertgrupp i Lund) ska ta sig an mitt fall på onsdag. Innan dess kommer ingenting hända. Däremot så förlänger han min sjukskrivning ett tag till. Jag ska fortsätta med sjukgymnastiken och att gå lite promenader - det gör mer nytta än skada. 

Man kan säga att jag har gått igenom olika diagnoser de senaste månaderna. Började med tvillingcysta som blev myom och cysta som blev uterussarkom (livmodercancer) som blev nåt annat sorts sarkom. Egentligen skiter jag i vad det heter, bara det är borta och aldrig mer kommer tillbaka, någonsin!




PS. Tänk att ordet "cancer" och jag ska höra ihop, känns overkligt att ta ordet i min mun och att skriva ordet. Pulsen går i högvarv bara jag tänker på det. DS

Ring, ring bara du slog en signal...

Medan övriga familjen åkt till svärföräldrarna är jag hemma och vilar, samt väntar på att telefonen ska ringa. Idag eller imorgon ska de titta på de nya röntgenbilderna. Känns allt annat än kul att de ligger där på ett skrivbord och bara väntar på att bli analyserade. Jag känner på mig att om telefonen ringer kommer jag hoppa till en halvmeter. Testa vettja! Eller inte, för då kanske jag missar det viktiga samtalet....

Läskigt värre!
Här slits jag mellan två jag - den ena som vill dela tankar och åsikter med andra. Vill vara öppen och våga ha åsikter. Den andra tror att ingen bryr sig, "inte-ska-väl-jag"-syndromet gör sig till känna. Den sidan som är orolig för påhopp och kommentarer och som funderar på om jag sagt rätt eller fel. Tyvärr är det den senare sidan som tar över mer och mer av mig. Men faror är till för att bekämpas! Jag utmanar mig själv genom att testa en blogg. Kanske trivs jag, kanske inte. Det lär ju märkas! Allt i jakten på mitt rätta jag!