Sega mornar

Förr var jag alltid så morgonpigg. I tonåren var det upp tidigt på helgerna som gällde och svisch iväg på cykeln till stallet för att jobba. Senare var det alltid hundaktiviteter. Träningar eller tävlingar. När jag var ännu yngre var det ofta upp och iväg på någon friluftsaktivitet med familjen (så som jag minns det i alla fall). Nu för tiden är helgmorgnarna lite långsammare och segare. Troligen har min älskade Jesper fått mig att inse att det inte är farligt att ta det lite lugnt ibland. Man kan lugnt säga att vi hade olika dygnsrytm när vi träffades. Jag tror vi har mötts någonstans på mitten. Nu värdesätter jag mer frukoststunden tillsammans med familjen. Lördagar och söndagar är ju de enda dagarna i veckan (när man jobbar) man kan sitta och ta det lugnt med frukosten och sin kopp kaffe och tidningen. Har liksom inte riktigt lust att byta bort det. Men nu är det nog dags att sätta lite fart ändå om något ska bli gjort i huset.