Sjätte behandlingen klar

När varje behandling är klar och jag kopplas bort från slangar ger jag ett litet glädjerop och hurrar för mig. Ett steg närmare ett friskt liv! Det är så jag väljer att se det. Det är roligare att försöka vara glad och optimistisk än att vara ledsen och negativ. Lätt att säga kanske. Men jag är tacksam att jag har mer glada stunder än deppiga stunder. Jag vill fira varje dag jag får. Jag hörde andra på avdelningen som är färdigbehandlade men inte vill fira eller vågar vara glada "för man vet ju aldrig, det kan ju komma tillbaka". Så väljer andra att tänka.

Jag är glad över hur jag hanterade de lite jobbigare stunderna denna gång. Jag tänkte verkligen på att följa med kroppen och tänka på att cancercellerna dör och att jag måste hjälpa min kropp att ta emot cellgifterna på bästa sätt. Det jag fixade sämre denna gång var maten. Det vänder sig i magen varje gång jag tänker på den där grådaskiga såsen, potatisen och biffarna/järparna/köttbullarna eller vad de nu varierar med. Men eftersom jag bara är där i några dagar så struntade jag i maten tillslut. Bad om lite filmjölk eller nyponsoppa istället. Det klarar man sig på när man bara ligger i sängen. Sista dagen bad jag om lite glass och då kom de in med en hemmagjord milkshake toppad med en klick grädde och bär på toppen. Skulle ha tagit ett kort kanske men det glömde jag...

Nu följer två och en halv veckas ledighet där jag hoppas att jag mår lite bättre för varje dag och att jag slipper infektioner.