Äntligen!

Det är inte klokt. Tror knappt att det är sant. Tänk att jag faktiskt har klarat det. Detta år som nu får går till historia. Jag och min familj har kämpat så.

Min läkare som bestämmer över min behandling, Mikael Eriksson i Lund, ringde i söndags och berättade att jag inte behöver fler cellgiftsbehandlingar. Efter att ha analyserat tumören har de konstaterat att det inte finns någon tendens till att det finns någon risk till att det finns kvar tumör efter operationen. De fick med allt samt tillräckligt mycket marginal runt omkring. Givetvis finns det ingen hundraprocentig försäkran. Risken för återfall är lite större än för en vanlig "Svensson". Jag kommer att genomgå många och täta undersökningar under en lång tid framöver. Det kommer att bli många resor till Lund eftersom det är där de har den bästa utrustningen. Men det gör inget att jag får åka dit titt som tätt.

Så nu börjar jag alltså sakteliga förstå att det är över. Trots att det alltid finns en risk för återfall så måste jag trots allt se det som en seger. Får jag inte vara glad nu - när ska jag då vara det?

Nu är det återhämtning som gäller. Och det kommer att ta tid. Just nu får jag ju behandling för en stor infektion i kroppen. Det har visat sig som blodförgiftning i urinvägarna men de har även sett en början på en infektion i fettet i operationsområdet. Bakterien jag har är även lite resistent så det är inget att chansa på utan de ger mig ett riktigt kraftfullt antibiotikum. Jag slipper dock vara kvar på sjukhuset trots att jag ska ha ska ha det intravenöst var 8:e timma. Hemsjukvården kommer hem till mig istället kl. 08, 16 och 24.

Jag har en bit att klättra innan jag når full fysik igen. Jag har verkligen tappat muskler efter så mycket stillasittande och liggande de sista månaderna och konditionsmässigt ligger jag också dåligt till. Tycker det är jobbigt att gå uppför trappan eller att gå upp för en liten backe som jag tidigare inte ens tänkt  på att det var uppför. Jag har lågt blodvärde. Förra veckan låg jag på 80. Men eftersom jag är så van att ha lågt blodvärde märker jag inte av det så jättemycket ändå. Lite järntabletter kanske hjälper till att få upp det.

Som sagt, nu är det återhämtning som gäller men jag är så glad och lycklig över beskedet att jag ser med glädje på den återhämtningen.