Va?! Tänk att jag har en liten känsla av vemod så här sista kvällen. Har börjat känna mig hemmastadd. Känner personalen ganska bra med mera. Jag menar ju inte att jag vill stanna och att jag inte längtar hem. Absolut inte. Det skär i bröstet av längtan till att krama om barnen och Jesper.
Tiden här i Malmö har inneburit en stor vändning i mitt liv. När jag kom hit hade jag tumörer som ville ta över min kropp likt parasiter (förutom att parasiter är inte så elaka att de vill ha ihjäl sitt värddjur). Och nu när jag imorgon lämnar lasarettet är tumörerna borta och jag har börjat vänja mig vid att vissa kroppsliga funktioner inte fungerar som förr. Men eftersom att jag alltid har varit nyfiken av mig och velat lära mig nya saker ska det nog inte bli några större problem.
Skönt att du snart är hemma i Växjö igen! Kram Mia
SvaraRaderaTack Carolina för att du ( och Jesper) har uppdaterat oss under hela denna jobbiga tid. Det betyder jättemycket. Skönt att höra att allt verkar bra med dig och att du äntligen får komma hem och krama om dina nära och kära. Vi ses snart :) <3 Kram Carin din granne.
SvaraRaderaFantastiskt, välkommen!!!
SvaraRaderaKram Linda m fam!