Fredag

Tänk vad skönt att äntligen vara hemma. När jag kom var Ebba på förskolan och Måns i skolan. Saga sov. Det var skönt att bara få känna tystnaden i hemmet. Gå runt och kika. Få en liten stund med Jesper. När Saga strax vaknade pirrade det i hela kroppen för att se hur hon skulle reagera. Längtade ju sååå efter att få hålla om hennes goa kropp och se hennes söta leende. Lite yrvaken var hon men när hon såg mig räckte hon ut armarna och kom och satte sig i min famn och kramade mig. Sen satt hon där, tyst och stilla med huvudet mot mitt bröst. Tittade då och då upp mot mitt ansikte och log. En sån fantastisk känsla. Att jag saknade henne visste jag men att känslorna skulle bli så översvallande kom som en överraskning.

De andra barnens hemkomst blev också känslosam, men med lite högre tempo. Det är ju så de är mina småkids. De var så glada och ville visa allt de gjort under tiden jag varit på sjukhuset. Så mycket att berätta. De var så måna om att få min uppmärksamhet. Hade jag kunnat dela mig i tre delar hade jag gärna gjort det. Jag ville ju också ge dem den uppmärksamheten.

Borta bra men hemma bäst!!