Fler bloggare

Inte bara far min har börjat blogga i familjen. Här kommer fler:

Min svägerska Karolina om det roliga och positiva i vardagen : http://fruforsmark.blogspot.se/
Min bror Daniel om hemmabygge: http://skruvendaniel.blogspot.se/
Daniels andra blogg om sitt jobb som manlig förskolelärare: http://frokendaniel.blogspot.se
Min bror Oscars blogg om byggnationer på Skarpis: http://fixaroscar.blogspot.se/
Ja, och så pappas förstås om sitt liv som pensionär: http://pappag35.blogspot.se/

Ja, det går fluga i detta i familjen. Men det är roligt att följa varandra lite mer med bilder och text. Eftersom vi bor så långt ifrån varandra så är det svårt att hålla den dagliga kontakten om vardagliga saker. Får se om de andra två familjemedlemmarna (mamma och Jonas) hakar på trenden... Heja oss Forsmarkare!

Härlig helg

Kan definitivt inte klaga på den här helgen. I fredags fick jag till en härlig ridtur på Happy. Molle var med och till hans stora lycka fick han simma lite innan vi vände hemåt. Det gäller ju att han fortsätter tycka det är roligt att hänga med. Senare på kvällen tog jag även min första joggingtur sedan i höstas. Tog det försiktigt på skogsstigarna men det kändes bättre än väntat. 23 min jogging plus 10 min styrketräning efteråt blev det.

Igår lunch lämnade vi de stora barnen till Stina och Håkan för att sedan åka vidare till Jakobs (Jespers lillebror) och Karolinas bröllop. En fantastisk plats hade de valt för vigseln, Högakulls löväng. Som det låter en löväng i full blom med utsikt över sjön Rymmen. Rena drömplatsen och givetvis lyckades de klämma in vigseln mellan skurarna! Festen fortsatte sen i Kvenneberga bygdegård. Verkligen en trevlig kväll med vegetarisk mat, musik, eldshow med mera. Saga skötte sig exemplariskt och charmade förstås alla med sitt goa smile! Det var mitt 14:e bröllop förresten! Man börjar få rutin, men tröttnar aldrig!

Efter att vi hämtat barnen idag efter en lyckad övernattning (det var i alla fall vad de sa...) tog vi vägen via Kronobergs slottsruin för lite spontant turistande. Ungarna gillade verkligen att springa runt bland trapporna och hålorna och fantisera om fångvaktare, fängelsehålor, kanoner, svärd med mera. Lunch åt vi på hamburgarhuset (som det heter i vår familj) och efter en kaffe och regnskur hemmavid passade jag på att åka till hästen. Idag blev upplägget lite annorlunda. Innan jag red iväg lade jag ett appellspår på ett par hundra meter till Molle som fick ligga och dra medan jag red lite markarbete/dressyr på en annan äng. När hästen stod i hagen igen var det Molles tur. Det var nog över ett år sedan han tog ett spår. Men takterna sitter i. Imponerande! Han tog 3 av 4 apporter. Missade den som låg i motvind, då han kryssade sig fram genom gräset. Han brukar ha det svårt i just motvind. Övriga var klockrena och han tog uppstart och vinklar på ett bra sätt även om han cirklade ett varv på sista vinkeln.

Nu ikväll sitter vi med kalendern i högsta hugg för att få ut så mycket som möjligt av sommaren, hemma eller inte. Vi vill ju inte att sommaren bara ska rinna iväg medan vi sitter och väntar på nästa behandling i Lund, blodprover, hjärtundersökning och röntgen. Men visst får vi acceptera att den här sommaren kanske blir lite annorlunda jämfört med andra somrar. Jag hoppas ju att det blir fler. Får inte tillåta mig själv att tänka annat.

De senaste dagarna har jag mått riktigt bra faktiskt även om jag överrumplas av lite magont då och då. Men det är ju lite som händer i magen så det är kanske inte så konstigt. Jag känner mig mer stabil mentalt och piggare. Nu kör vi så det ryker sista veckan innan sjätte behandlingen. Behandlingen som jag ska försöka se som en tredagars fastekur med mycket vila på ett sämre hotell på Skånekusten.

Här kommer de!

Karolina har sytt sin egen brudklänning!

Vackert fiolspelande förstås!

Och så vi! Tretornstövlar på!

Pappa G: Premiärpaddling med K2-an

Det är mycket bloggande i min familj nu för tiden. Här kommer en liten inblick i vad min käre far gärna pysslar med!

Pappa G: Premiärpaddling med K2-an: Vi följde inte med på Främjandets onsdagspaddling från Helgö pga av väderprognosen  - åska och regn. Tur var väl det för när vi ikväll gjord...

Tack!

Tack goa vänner för ikväll. Nu ser jag fram emot att sitta i solstolen i ett snyggt hästplagg och med glans i öron och runt hals drickandes kall Änganäs-flädersaft i sugrörsglas och läsa tidningar och äta choklad medan pannkakorna på Änganäs-ägg står o puttrar i laggen.

Och tack för insatsen med både mat och fix så att jag hade ork att vara på topp!

Vi ses ju snart igen på ett eller annat vis!

Skrivtorka

Jag har fått skrivtorka. Tanketorka. Orketorka.
Vad vill ni veta? Det snurrar ju bara runt. Behandling - mellanperiod - behandling - mellanperiod. Inget nytt. Varit lite seg sen vi kom hem. Inte orkat mig iväg på större grejer. Nöjt mig med vardagen hemma. Lite besök har det varit, både på midsommarafton och på födelsedagen i lördags. Lite kompisbesök idag, lite kompisbesök imorn som stannar till onsdag. Tjejkalas på onsdag kväll. Fullt upp med andra ord. Fullt upp fast ändå i lugn takt. Inga krav och måsten, bara lust. Människor som ger av sig och som jag får ge till, det är också viktigt.

Vet inte vad jag gett mig in på gällande onsdag kväll, men jag kör på "mitt hjärtas lust". Det blir nog bra. Mina vänner är ju snälla så de sköter sig nog...

Dagens blodvärde: 100. Förra måndagen: 112, tisdagen innan det 95 och veckan dessförinnan 92. Troligtvis behöver jag inget extra blod denna veckan.

hem

om en timme ca åker vi hem

Ny info

Träffade vår specialistläkare idag.
Behandlingen har gott så bra man kan kräva. Tumörerna svarar. Men man vet aldrig gällande tumörceller som är "på rymmen" och syns inte. Det farliga kan vara att de skapar någon resistens mot cytostatikan men förhoppningsvis har de (om de finns) förintats. Efter sjätte behandlingen ska de kolla hur mitt hjärta mår och om det mår bra kör de nog på med två behandlingar till och därefter möjligen operation. Ingen mening att operera för tidigt innan man avgränsat tumörerna kraftigt. Vivill ju inte hamna i samma situation som innan med att allt inte tas bort o det blossar upp igen. Situationen och sjukdomen är fortfarande allvarlig men det går som sagt så bra det kan. Mer än så kan de inte säga.

Igår var läkaren i Växjö och föreläste för läkare och sköterskor om just sarkom i buken. Undrar hur många av dem som tänkte på mig då. Föreläsningen hölls dock ett år försent eftersom den största risken och det största felet som skett med mig var att jag opererades i december. Min cancer måste cellgiftsbehandlas först. Resan för mig har blivit/blir längre och mer riskabel.

Nu är det igång

Nu så, efter lång väntan (men inte så jobbig väntan) är det igång. Får denna gång dela rum med en gammal dam. Jesper ska få sova i ett gästrum några våningar upp. Det blir bra det eftersom han är lite hostig så kan han få hosta i fred ;) ♥

Det är många rossliga gamlingar här. De är så beundransvärt starka som klarar detta på egen hand.

Förresten, tänk att jag nästan glömde berätta, röntgensvaren visade bra resultat!  Vi vet inga närmare detaljer än men har blivit lovade att få träffa vår överläkare någon gång under dagarna. Vi kör på med denna behandling plus behandling v.28 och därefter ny röntgen.

Det är märkligt att kaffelusten o matlusten raserades redan innan behandlingen startade. Lite synd för de bjuder på många goda kakor till em-fikat.

Nä, nu kör vi. En timma i taget. Det blir till att lida några dagar här och sen brukar det ju bli bättre ganska snabbt.

tre scenarier

Hittills vet vi inte inget från datortomografin. Vi har inte ringt och tjatat och ingen har heller ringt oss. Vi får ju veta imorn. Det som skrämmer mig lite är att jag sedan förra behandlingen till och från har lite ont. Inte ont så att det påverkar mig, men jag känner av det. Undrar hur ont det skulle göra om jag inte hade all smärtlindring i kroppen? Varför känns det? Växer? Dör? Jag vet inte hur tumörer funkar så jag hoppas vi får positiva svar imorgon. Vi vill också gärna ha en lite längre framtidsprognos. Ingen har sagt något om någon framtid alls. Varken bu eller bä, utan jobbar utifrån här och nu. Klokt, men visst vill vi veta. Jag tänker mig detta:
1. Tumörerna minskar så pass att de kan opereras eller strålas bort. Därefter efterkontroller och nästa sommar är detta år till historia och livet rullar på och jag är "friskförklarad" men jag får gå på regelbundna kontroller.
2. Tumörerna minskar inte tillräckligt bra och ny typ av cytostatika får sättas in.
3. Tumörerna hålls i schack av cytostatika men ökar i storlek eller blossar upp så fort de får chansen eller till och med sprider sig till andra delar av kroppen (not good alltså).

Helt vansinnigt att spekulera i detta men att vänta är olidligt och precis som i början av sjukdomen när vi bara väntade och väntade kände vi samma sak. Då börjar man spekulera och skapa egna teorier. Däremot har jag inte börjat googla på det igen...eftersom det inte går att hitta någon med liknande sjukdom....

Ju mindre biverkningar jag har desto mer tid och energi verkar då finnas till oro och sorg. Med katetrar och annat "skit" så fokuserar man så mycket på det att man glömmer "det stora". Det är även svårare att kontrollera sig. Jag kan knappt gå med barnvagn och hund ute i samhället utan att vara rädd att någon ser mig. Känner att jag lika gärna kan gå med en stor skylt som det står "CANCER" på. Värst är att möta de som jag känner till lite grann, eller som man vet vilka det är men inte har någon relation till. Då vill jag bort. Kan inte heller låta bli att vara avundsjuk på alla "vanliga" familjer, som inte behöver gå igenom det som vi gör. Men frågan är om det finns någon helt vanlig familj. Har inte alla sina problem, större än andra ibland. Sånt som inte syns på ytan. Sånt som går att gömma.

Nä, nu måste jag packa...imorgon bär det av till Lund. Min mor har kommit för att åter ta hand om barnen, Molle är skjutsad till Lotta för att vara där några dagar och bilen står åter på verkstaden...

Okej käre broder...

Brorsan har väl rätt...här kommer ny version. Lite mer hoppfull kanske. Kanske kan jag tvinga mina känslor idag att förändras om jag ändrar ett litet, men ack så viktigt, ord:

Jag vill kämpa, jag vill leva, jag vill vänta, jag  vill se
Jag vill andas, jag vill skynda, jag vill springa, jag vill fly
Jag vill städa, jag vill äta, jag vill sluta, jag vill bort
Jag vill stanna, jag vill vara, jag vill fixa, jag vill le
Jag vill finnas, jag vill gråta, jag vill skratta, jag vill skrika
Jag vill kämpa men egentligen vill jag ingenting.


Ähumm, blev lite konstigt på slutet...men men....ett ord kan förändra lite men inte allt faktiskt! 

Lördag

Vi sökte igår kväll med ljus och lykta efter någon form av utflykt att göra idag. Lite svårt att hitta nåt lämpligt eftersom vi har lite krav... det slutade med en Växjötur. Lite Linnéparken och sjötrottoaren bort till Strandbjörket med leksplats, matning av änder och lite tennis på barnbanan. Självklart välfylld fikakorg. Hellyckat faktiskt. Det behöver inte alltid bli så märkvärdigt, utan sätta barnen i fokus så blir det bra.

Jag märker dock att jag inte orkar hur mycket som helst. Med facit i hand borde jag kanske ha tagit lite extra blod denna veckan. Förra veckan låg mitt blodvärde på 92 och denna vecka (tisdags) 95. Vid det värdet så är det mycket upp till hur patienten  mår om man ger blod eller inte. Eftersom att jag upplever att jag är pigg så "tackade" jag nej. Jag har varken tid eller lust att ligga på sjukhuset en dag. Det finns ju smittorisk med det med.

Hade med på planeringen idag att jag skulle åka och rida. Fick till det efter middagen vid femtiden. Men när jag väl kom till gården tog luften bara slut. Anneli och Anders "räddade" mig med en kaffe- och prat (och gråt)stund under äppelträdet istället. Tids nog kom kraften tillbaka och strax satt jag på hästryggen. Dock barbacka denna gången (utan sadel för er oinvigda). Ville känna närhet, få energin och kraften. Känna enkelheten. Tur att jag fick hjälp upp eftersom att hon är ca 165 hög. Hann med alla tre gångarterna och lite arbete på ängen innan skogsstigen slingrade sig hemåt. Rådjursgeten intill ängen var nog tacksam att jag inte uppehöll mig så länge, eftersom hon säkert hade ett kid i närheten. Såg flera små söta legor i det höga gräset på skogsängen. Jag är så tacksam att jag har tillgång till denna underbara härliga häst, som är så snäll men ändå så klok och egen. 

Jag måste...

Jag måste kämpa, jag måste leva, jag måste vänta, jag måste se
Jag måste andas, jag måste skynda, jag måste springa, jag måste fly
Jag måste städa, jag måste äta, jag måste sluta, jag måste bort
Jag måste stanna, jag måste vara, jag måste fixa, jag måste le
Jag måste finnas, jag måste gråta, jag måste skratta, jag måste skrika
Jag måste kämpa men egentligen måste jag ingenting.

Häktisk tid

Varför blir det så? Den finaste tiden på året. Den tid som alla längtar till. När våren övergår i sommar. Kvällarna blir längre, vindarna blir varmare, semestern närmar sig. Ändå så mår många så dåligt. Så många krav, så mycket måsten. Mer än någon annan gång på året. Det är avslutningar hit och avslutningar dit. Uppvisningar, cuper, personalfester. Ja, allt ska tydligen tjockas ihop inom en månads tid. Vi här hemma är ju två som kan dela på stressen detta år men jag hör allt för många som känner pressen och stressen. Kan man säga "nej" då? Inte så lätt att neka sina barn det roliga förstås, eller att neka sig själv det roliga. Man kan inte skylla på någon heller. Det bara är som det är. Försöka ta en dag i taget, en aktivitet i taget och framför allt försöka vara i nuet när det ändå inte går att vara någon annanstans. Kram på er alla! Snart kommer semestern, men livet är här och nu hela tiden. 

Hur kan man...

misslyckas med en kladdkaka??? Tydligen så kan jag. Ocha ja, det är både äkta socker och smör i... (info för er som hört tidigare historia från min ungdomstid)

brun eller grå?

Kan inte bestämma vilken färg. Brun eller grå:

http://www.marianette.se/sv/beanies/bomull/

Någon åsikt?

Stärkande och knäckande

Blev spontaninbjuden på tennisspel ikväll av tre härliga glada småbarnsmammor som gillar jaga boll med racket! Flåset är ju som det är hos mig. Inte så konstigt med tanke på att jag inte idrottat sedan i höstas. Det var också jobbigt (både mentalt och fysiskt) att inte kunna styra sina ben som jag ville. Jag har ju lite problem med framför allt högerbenet. Det blir lite långsamt och stampigt och fotarbetet blir lite långsamt. Smådetaljer förstås. Jag är ändå så glad att jag faktiskt har kunnat göra detta ikväll. Det var svårt att tro för bara någon månad sen! Heja mig!!

lyxliv?

Det känns som att jag lever lite av ett lyxliv nu. Så mycket roligt jag får göra och så mycket härliga vänner jag kan träffa. Hinner tyvärr inte träffa alla så mycket som jag skulle önska men jag får vara tacksam över att jag har så många som jag tycker om och som tycker om mig (det sista känns ju konstigt att skriva, men så är det antar jag...). Men jag är väl värd detta nu tycker jag. Tänker jag tillbaka på hur jag mådde för ett par månader sedan tror jag knappt att det är sant. Tänk vad fort det har gått. Både utför och uppför - det har ju varit ett riktigt h-e. Resan är ju heller inte slut och kanske kommer det gå utför igen så det är viktigt att jag samlar på mig så mycket krafter som bara möjligt. Imorgon är det dags igen för röntgen av buk och bröstkorg. Kolla av eventuell spridning eller minskning av tumörerna. På onsdag finns jag med på sarkomkonferensen i Lund och kanske jag kan få höra resultatet från den torsdag eller fredag.

Nu är det dags att byta smärtplåster (görs var tredje dag) samt att fylla på veckans mediciner i dosettfördelaren.

Myggfritt

Har hittills inte fått ett enda myggbett. Börjar undra om det finns några i år. Men barnen har ju fått många redan...hmm...mysko... Jag tror dock att myggorna känner av att mitt blod kan vara farligt att få i sig....får väl se om jag slipper dem i sommar!

Långritt

Det blev långritt idag med hästfolk från Norra Åreda. 12 ekipage var vi (varav ett tvåspann, tre enspann och resten ryttare) av blandade storlekar, allt från lilla ponnyn till stor ardenner, fjordingar, travare och halvblod. . Totalt sett blev det 4,5 h på hästryggen (dock ej effektiv ridtid). Efter att jag "fått mitt" var det dags för övriga familjen att prioriteras. Då blev det bad och tennis i Moheda som gällde. Kvällarna blir senare och senare...både för barnen och för oss.

Dåligt blodvärde?

Någon kanske undrar varför jag har dåligt blodvärde helt plötsligt. Jo, cellgifterna tar död på även andra celler än tumörens. Sen kan det vara lite tufft för benmärgen att hinna tillverka nytt. Det är viktigt att jag har okej blodnivå fram till nästa behandling, annars startar dem den inte. 

händelserik dag

Började med att åka till elevernas champagnefrukost jobbet (bestående av alkoholfri cider och lite tilltugg för er som blev oroliga). Studentdag idag och jag ville så gärna träffa treorna en gång till innan de "sprang ut". Ena klassen har jag, förutom undervisat, även varit klassföreståndare för och den andra klassen har jag haft mycket undervisning med. Det blev faktiskt lite känslosamt vid ett par tillfällen. Många goa ungdomar som ska ut och fightas om jobben. Givetvis var jag tvungen att ha med Saga. Eleverna har ju bara fått följa hennes tillväxt i magen, så det var verkligen på tiden att de fick se henne. Självklart charmade hon alla!

Besökte en hälsokostbutik idag. Jag berättade mitt ärende och frågade lite om vad de hade för tips eftersom jag vill förstärka mitt immunförsvar med mera. Då säger expediten att hon tyvärr inte får ge förslag nu när hon fick veta att jag har cancer. De har liksom munkavle. Men som tur var visste jag ju själv vad jag var ute efter så vi såg lite genom fingrarna på det där. Vi diskuterade även det sjuka i att alla som kan lite om cancer vet att kosten är oerhört viktig och att den har väldigt stor betydelse. Det är viktigt med antioxidanter, att mag-och tarmbakterierna har det bra och att man har ett sjuhelsike starkt immunförsvar. Men läkare får/kan/vill inte prata kost, dietisten gör det inte heller och hälsokostare får inte heller göra det. Var vänder sig konsumenten då? Jo, internet förstås. Där kan man beställa både det ena och det tredje kan jag meddela. Ska det vara bättre? Att sitta hemma och kuckilura och beställa grejer eller att gå till kunnig personal i en hälsokostbutik?? Jag blir matt...

Har hunnit med en ridtur i eftermiddag/kväll. Jesper åkte och badade i sjön med barnen, det var tydligen riktigt varmt (21 grader gissar han). Jag är så tacksam att han tar tag i sånt där. Snabbt packar ihop badkläder och fika och sen bara drar o badar. Barnen älskar det verkligen!
Men nu ska jag säga att jag är riktigt trött. Tydligen var min blodvärden lite på gränsen till lågt så att om jag var trött så var det inte konstigt. Kanske att jag behöver lite extra blod framåt veckan. Vi får se hur det artar sig.

Feedback

Har idag fått flera positiva feedback för min blogg. Känns ju jättehärligt att det jag skriver är av intresse och att jag kan påverka andra. Tankarna snurrar ju ibland: skriver jag för mycket? hur uttrycker jag mig? Är jag för gnällig? För positiv? För vems skull skriver jag egentligen? Varför gör jag det? Och de svårare frågorna: Är jag för öppen? Ska jag hålla igen? Hittills har det känts ganska bra och med denna feedback (från flera olika håll) känns det som att jag faktiskt gör nåt ganska bra.

Så håll till godo! Jag fortsätter ett tag till!

Lördag kväll

Mycket kretsar i huvudet. Många tankar. Framför allt slår det till när allt har blivit tyst och stilla i huset. Hinner jag inte somna snabbt är det kört. Orättvisa, äcklighet, fulhet, rädsla, ilska, barnen, allt jag vill göra, kvarvarande behandlingar - hur ska jag orka med dem när de blir tuffare för varje gång? Visst verkar det som om att jag mår bättre mellan behandlingarna men denna gång har jag börjat få ont i magen igen. Idag har vi gått upp ett snäpp på smärtplåsternivå igen. Tidigare har vi ju faktiskt kunnat sänka från 100 mg ända ner till 62 men nu alltså gått upp igen till 75. Det kanske är lite som håller på att hända där inne i kroppen. Förhoppningsvis håller tumören/tumörerna på att dö på nåt sätt så att det är det som gör ont.

Det är viktigt för det mentala att slippa ha ont. Man blir så påmind om sjukdomen ändå. Det räcker med att stryka handen över huvudet eller att bara gå förbi en spegel. Det är smärtsamt nog.

Jag måste jobba med det alternativa också. Jag tror fullt på att det finns mycket att göra för att motverka cancer genom det man stoppar i sig. Men det är inte lätt med tanke på hur vi/man lever idag. Jag försöker i alla fall lite i taget. Godis är ju t ex inte det bästa (=cancercellsgödning). Men jag ska försöka tänka som f d alkoholister får lära sig på AA-möten: "Jag kan inte lova att jag aldrig någonsin kommer äta godis, men jag ska låta bli idag". Sen får jag försöka göra mitt bästa vad gäller andra sötsaker. Men jag känner mig verkligen sockerberoende just nu. Så fort barnen är lagda (eller annars också faktiskt) så vill jag HAAA NÅÅGGOOOOT. Jag vet att det handlar om rutiner och karaktär så det är bara att ta en stund i taget där med.

Har börjat dricka björkaska med. Det ska vara bra för kroppens miljö så att det blir basisk, för det gillar inte cancer. Sen är det en massa andra grejer i det med som är bra. Det är mycket som jag vill och ska förändra i  kosten men jag får ta lite i taget - allt eftersom jag orkar. Just nu är det ju trots allt cellgifterna som gör absolut bäst "nytta". Och jag måste mellan behandlingarna samla kraft så att jag orkar med nästa. Som det ser ut nu är det två kvar, sen sägs det att mer pallar inte kroppen. Då vet jag inte vad som ska ske. Kanske får vi veta lite mer vid nästa behandling då röntgenresultaten är klara.

Jag är åter igen glad för att vi gjorde vår cykelutflykt idag trots att det regnade lite. Jag tar med mig det inför min egen "nattning".

Cykelutflykt

Resultatet från dagens cykelutflykt i Löpanäs. Glad att vi trotsade duggregnet!