Vi sökte igår kväll med ljus och lykta efter någon form av utflykt att göra idag. Lite svårt att hitta nåt lämpligt eftersom vi har lite krav... det slutade med en Växjötur. Lite Linnéparken och sjötrottoaren bort till Strandbjörket med leksplats, matning av änder och lite tennis på barnbanan. Självklart välfylld fikakorg. Hellyckat faktiskt. Det behöver inte alltid bli så märkvärdigt, utan sätta barnen i fokus så blir det bra.
Jag märker dock att jag inte orkar hur mycket som helst. Med facit i hand borde jag kanske ha tagit lite extra blod denna veckan. Förra veckan låg mitt blodvärde på 92 och denna vecka (tisdags) 95. Vid det värdet så är det mycket upp till hur patienten mår om man ger blod eller inte. Eftersom att jag upplever att jag är pigg så "tackade" jag nej. Jag har varken tid eller lust att ligga på sjukhuset en dag. Det finns ju smittorisk med det med.
Hade med på planeringen idag att jag skulle åka och rida. Fick till det efter middagen vid femtiden. Men när jag väl kom till gården tog luften bara slut. Anneli och Anders "räddade" mig med en kaffe- och prat (och gråt)stund under äppelträdet istället. Tids nog kom kraften tillbaka och strax satt jag på hästryggen. Dock barbacka denna gången (utan sadel för er oinvigda). Ville känna närhet, få energin och kraften. Känna enkelheten. Tur att jag fick hjälp upp eftersom att hon är ca 165 hög. Hann med alla tre gångarterna och lite arbete på ängen innan skogsstigen slingrade sig hemåt. Rådjursgeten intill ängen var nog tacksam att jag inte uppehöll mig så länge, eftersom hon säkert hade ett kid i närheten. Såg flera små söta legor i det höga gräset på skogsängen. Jag är så tacksam att jag har tillgång till denna underbara härliga häst, som är så snäll men ändå så klok och egen.
Jag märker dock att jag inte orkar hur mycket som helst. Med facit i hand borde jag kanske ha tagit lite extra blod denna veckan. Förra veckan låg mitt blodvärde på 92 och denna vecka (tisdags) 95. Vid det värdet så är det mycket upp till hur patienten mår om man ger blod eller inte. Eftersom att jag upplever att jag är pigg så "tackade" jag nej. Jag har varken tid eller lust att ligga på sjukhuset en dag. Det finns ju smittorisk med det med.
Hade med på planeringen idag att jag skulle åka och rida. Fick till det efter middagen vid femtiden. Men när jag väl kom till gården tog luften bara slut. Anneli och Anders "räddade" mig med en kaffe- och prat (och gråt)stund under äppelträdet istället. Tids nog kom kraften tillbaka och strax satt jag på hästryggen. Dock barbacka denna gången (utan sadel för er oinvigda). Ville känna närhet, få energin och kraften. Känna enkelheten. Tur att jag fick hjälp upp eftersom att hon är ca 165 hög. Hann med alla tre gångarterna och lite arbete på ängen innan skogsstigen slingrade sig hemåt. Rådjursgeten intill ängen var nog tacksam att jag inte uppehöll mig så länge, eftersom hon säkert hade ett kid i närheten. Såg flera små söta legor i det höga gräset på skogsängen. Jag är så tacksam att jag har tillgång till denna underbara härliga häst, som är så snäll men ändå så klok och egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar