Lördag kväll

Mycket kretsar i huvudet. Många tankar. Framför allt slår det till när allt har blivit tyst och stilla i huset. Hinner jag inte somna snabbt är det kört. Orättvisa, äcklighet, fulhet, rädsla, ilska, barnen, allt jag vill göra, kvarvarande behandlingar - hur ska jag orka med dem när de blir tuffare för varje gång? Visst verkar det som om att jag mår bättre mellan behandlingarna men denna gång har jag börjat få ont i magen igen. Idag har vi gått upp ett snäpp på smärtplåsternivå igen. Tidigare har vi ju faktiskt kunnat sänka från 100 mg ända ner till 62 men nu alltså gått upp igen till 75. Det kanske är lite som håller på att hända där inne i kroppen. Förhoppningsvis håller tumören/tumörerna på att dö på nåt sätt så att det är det som gör ont.

Det är viktigt för det mentala att slippa ha ont. Man blir så påmind om sjukdomen ändå. Det räcker med att stryka handen över huvudet eller att bara gå förbi en spegel. Det är smärtsamt nog.

Jag måste jobba med det alternativa också. Jag tror fullt på att det finns mycket att göra för att motverka cancer genom det man stoppar i sig. Men det är inte lätt med tanke på hur vi/man lever idag. Jag försöker i alla fall lite i taget. Godis är ju t ex inte det bästa (=cancercellsgödning). Men jag ska försöka tänka som f d alkoholister får lära sig på AA-möten: "Jag kan inte lova att jag aldrig någonsin kommer äta godis, men jag ska låta bli idag". Sen får jag försöka göra mitt bästa vad gäller andra sötsaker. Men jag känner mig verkligen sockerberoende just nu. Så fort barnen är lagda (eller annars också faktiskt) så vill jag HAAA NÅÅGGOOOOT. Jag vet att det handlar om rutiner och karaktär så det är bara att ta en stund i taget där med.

Har börjat dricka björkaska med. Det ska vara bra för kroppens miljö så att det blir basisk, för det gillar inte cancer. Sen är det en massa andra grejer i det med som är bra. Det är mycket som jag vill och ska förändra i  kosten men jag får ta lite i taget - allt eftersom jag orkar. Just nu är det ju trots allt cellgifterna som gör absolut bäst "nytta". Och jag måste mellan behandlingarna samla kraft så att jag orkar med nästa. Som det ser ut nu är det två kvar, sen sägs det att mer pallar inte kroppen. Då vet jag inte vad som ska ske. Kanske får vi veta lite mer vid nästa behandling då röntgenresultaten är klara.

Jag är åter igen glad för att vi gjorde vår cykelutflykt idag trots att det regnade lite. Jag tar med mig det inför min egen "nattning".