Igår var första dagen helt utan besök. Skrämmande med ensamheten men till helgen kommer min älskade Jesper igen.
Slangen genom näsan till magsäcken blev jag tillslut av med och med lite lugn start får jag nu dricka. Får även äta lite kräm, soppa om det är utan bitar. Men de som lagar maten/ansvarar för maten till Lund och Malmö borde ##***##. Hur kan man få en tomatsoppa så vidrig vad gäller både smak och konsistens? Min tid här kommer bestå av kräm, fil, yoghurt mm för nåt annat går bara inte.
De har under ett par dagar dragit ner lite på smärtlindringen vilket egentligen har gått bra. Men tyvärr har det uppkommit någon form av nervsmärta ner i benen som gör att det strålar kraftfullt när jag står, går el sitter på en stol med benen ner. De vet inte riktigt vad det är så för att jag ska få må bättre igen backar de ett steg i smärtlindring. Detta gör att de blir oförändrat inför helgen och den ev flytt till Växjö nästa vecka får nog skjutas fram.
Svårt för mig att vara riktigt glad i dagsläget trots att förutsättningarna för ett liv ökat avsevärt. Lever ju på nåt sätt nu och vägen tillbaka känns väldigt lång. Jag blir fortfarande väldigt sorgen av att se min spegelbild. Känner inte igen mig utan hår. Det är helt enkelt inte jag. Försöker sminka mig lite men ser mest ut som ett spöke tycker jag. Känner mig även som ett lapptäcke av olika material. Hur ska jag någonsin vänja mig? Kommer jag acceptera förändringen i mitt liv och kommer jag hitta nya värden?
Slangen genom näsan till magsäcken blev jag tillslut av med och med lite lugn start får jag nu dricka. Får även äta lite kräm, soppa om det är utan bitar. Men de som lagar maten/ansvarar för maten till Lund och Malmö borde ##***##. Hur kan man få en tomatsoppa så vidrig vad gäller både smak och konsistens? Min tid här kommer bestå av kräm, fil, yoghurt mm för nåt annat går bara inte.
De har under ett par dagar dragit ner lite på smärtlindringen vilket egentligen har gått bra. Men tyvärr har det uppkommit någon form av nervsmärta ner i benen som gör att det strålar kraftfullt när jag står, går el sitter på en stol med benen ner. De vet inte riktigt vad det är så för att jag ska få må bättre igen backar de ett steg i smärtlindring. Detta gör att de blir oförändrat inför helgen och den ev flytt till Växjö nästa vecka får nog skjutas fram.
Svårt för mig att vara riktigt glad i dagsläget trots att förutsättningarna för ett liv ökat avsevärt. Lever ju på nåt sätt nu och vägen tillbaka känns väldigt lång. Jag blir fortfarande väldigt sorgen av att se min spegelbild. Känner inte igen mig utan hår. Det är helt enkelt inte jag. Försöker sminka mig lite men ser mest ut som ett spöke tycker jag. Känner mig även som ett lapptäcke av olika material. Hur ska jag någonsin vänja mig? Kommer jag acceptera förändringen i mitt liv och kommer jag hitta nya värden?
Vännen! Finaste vännen! Ibland räcker inte orden... Skickar tankar om tro, hopp och kärlek till dig! Stor kram från Lisa
SvaraRaderaDu är fantastisk! Glöm inte bort det. Önskar jag kunde komma förbi och hålla dig sällskap, skulle då ta med mig en massa god soppa :-) Är ingen vidare kock, men då jag också fått smaka sjukhusmat nyligen så förstår jag din reaktion... känns som jag borde kunna bräcka de kulinariska upplevelserna. Hoppas verkligen att hemfärden till Växjö nu inte skjuts på ngt mer, blir nog lättare att se ljusare framåt när du har din familj intill dig. Mga kramar / Sara Kullervik
SvaraRaderaTusen kramar!/erlikssons
SvaraRaderaDu kommer hitta din underbara styrka igen. Du är så himla stark och imonerar ständigt på mig
SvaraRaderadu är vacker!
SvaraRaderaÅ fil och kräm som vi längtar så efter, men ännu mer längtar vi efter att träffa dej och familjen! Med din viljestyrka kan man ju flytta berg och du är helt fantastisk Carolina. Kramar från japanerna
SvaraRadera