Det är för kort tid mellan behandlingarna. Jag hinner inte ens repa mig innan det är dags igen. Jag börjar känna ett tryck i bröstet att det nu redan på måndag är dags igen att fylla kroppen med gifter. Kroppen blir mättad på vätska, känslan av att varenda cell blir sprängfylld. Vikten går upp, alltid redan första dygnet, och jag måste äta vätskedrivande. Hur ska det gå utan katetrar?? Jag kan lova att det kommer rätt mycket vätska när den medicinen gör sin verkan. Jag kommer ju få springa på toa hela nätterna. Kommer njurarna orka eller måste jag operera in nya nefrostomier??
Den vätskefyllda känslan man får av cytostatikan blir ju inte bättre av alla tabletter jag trycker i mig dagligen. De måste också sväljas med något drickbart plus två dagliga glas pulverdryck för att magen ska hålla sig igång eftersom cytostatikan minskar tarmperistatiken. Och så ska man ju äta med. Tjena mors vad sugen man är på det! Jag ska försöka ta en bild nästa gång på avdelningens magnifika servering. Halvfabrikatsmat i plastförpackningar. Det ökar ju inte matlusten precis....
För övrigt borde jag ta tag i det här med kosten igen. Det finns så mycket man vet kring mat och cancer och det finns så mycket jag faktiskt kan göra men just nu inte orkat. Bara exemplet att cancerceller ÄLSKAR socker. Det innebär att man bör undvika den biten så gott det går. Men vad har jag stoppat i mig sista tiden? Kolhydrater, kolhydrater och åter kolhydrater. Det känns som om jag bara har gött dem där cancercellerna, att jag motarbetat cellgifterna.
Nu har jag i alla fall tre dagar kvar innan det är dags. Har hämtat hem Molle ikväll och jag vill njuta av att han är hos oss. Jag önskar att jag hade haft motivationen till att träna, men tyvärr gör den inte det. Jag tror vi ska bygga på vår relation istället. Relation och förtroende med lek och kamp. Samt göra det som jag vet att han älskar. Simma och bada. Vi börjar nog med att skita ner oss tillsammans på en skogstur till häst imorgon.
Den vätskefyllda känslan man får av cytostatikan blir ju inte bättre av alla tabletter jag trycker i mig dagligen. De måste också sväljas med något drickbart plus två dagliga glas pulverdryck för att magen ska hålla sig igång eftersom cytostatikan minskar tarmperistatiken. Och så ska man ju äta med. Tjena mors vad sugen man är på det! Jag ska försöka ta en bild nästa gång på avdelningens magnifika servering. Halvfabrikatsmat i plastförpackningar. Det ökar ju inte matlusten precis....
För övrigt borde jag ta tag i det här med kosten igen. Det finns så mycket man vet kring mat och cancer och det finns så mycket jag faktiskt kan göra men just nu inte orkat. Bara exemplet att cancerceller ÄLSKAR socker. Det innebär att man bör undvika den biten så gott det går. Men vad har jag stoppat i mig sista tiden? Kolhydrater, kolhydrater och åter kolhydrater. Det känns som om jag bara har gött dem där cancercellerna, att jag motarbetat cellgifterna.
Nu har jag i alla fall tre dagar kvar innan det är dags. Har hämtat hem Molle ikväll och jag vill njuta av att han är hos oss. Jag önskar att jag hade haft motivationen till att träna, men tyvärr gör den inte det. Jag tror vi ska bygga på vår relation istället. Relation och förtroende med lek och kamp. Samt göra det som jag vet att han älskar. Simma och bada. Vi börjar nog med att skita ner oss tillsammans på en skogstur till häst imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar