inlåst

Att ha den här sjukdomen är som att vara inlåst i en kokong eller liknande. Att drabbas av panik och vilja slita sig ut är inte långt ifrån, men det hjälper ju inte att skrika och slåss. Det är ingen mening att slåss mot sin kropp. Jag kommer ju inte ut. Jag kommer inte bort från sjukdomen hur mycket jag än stretar och kämpar. Jag måste jobba tillsammans med min kropp. Låta medicinen nu göra jobbet och jag måste följa strömmen. Lite samma tänk som vid en förlossning. Följa med kroppen och inte streta emot.