...snart i alla fall. Det är lite kvar. Packar alltid med för mycket. Tror liksom att jag ska hinna med så mycket att göra, att jag behöver så mycket kläder. Men väl där så blir det mest att sova och det är smidigast att dra på sig Skåne landstings blå mysdress o vita t-shirt. Sminket som jag så varmt skrev om för några veckor sen och hade med förra gången låg tryggt kvar i väskan. Haha. Ja, jag blir nog lite mer lättpackad denna gång. Lär mig av erfarenhet!
En bil kommer och hämtar upp oss utanför dörren 6.40. Behandlingen brukar starta strax efter vi fått vårt rum och alla förberedelser är gjorda. Sen rullar det på. Till och med rullar det på under natten med behandlingen.
Känns extra jobbigt att åka hemifrån med tanke på att båda tjejerna har feber. Då vill man som mamma och pappa vara hemma och bara fokusera på dem. Men det är skönt att de är i trygga händer! Blir det värre med barnen så är det inte värre än att Jesper tar tåget hem. Vi är ju inte sååå långt borta.
Det är helt fantastiskt att jag /vi har så fantastiska människor omkring oss som ställer upp och hjälper till på det ena eller andra sättet. Allt är så betydelsefullt. Vi känner oss inte ensamma och vet att ni är så många som tänker på oss. Och även om ni själva tycker att det ni gör inte är så märkvärdigt så är det det. De hälsningar ni skickar både här och där på ena eller andra sättet betyder också mycket. Det behövs liksom när dalarna kryper på.
Förutom att behandlingen ska flyta på bra i veckan vill jag också att njurarna ska må bra så att jag kan få klara mig utan kateter och nefrostomi. Det vore en liten seger i sig. Därutöver undrar jag lite hur min medicinering kommer att förändras. Är det dags att dra ner på någon smärtlindring? Hur kommer det i så fall bli med tanke på hur vanebildande de är? Jag får även lugnande och orosänkande mediciner för att jag ska kunna sova (kunde ju inte det för några veckor sen), kommer jag våga testa utan? Vad händer då? Men jag får lita på läkarna och deras kunskap och erfarenhet. Det enda jag kan göra är att tala om hur jag mår. Sen får de sköta resten.
Let´s go!!!
Som sagt, tänker på er. Och barnen är i trygga händer. Kram Karolina
SvaraRadera