Det gick inte att få veta nåt idag heller. Sköterskan i telefonen kunde inte se att de skrivit ner någon info om mig. Jag får vänta till nästa vecka. Förnuftet säger att då kan det ju inte vara akut. Men kroppen skriker på hjälp. Kroppen fortsätter att göra ont. Nu räcker det inte med diklofenak, behöver komplettera med alvedon. Hur ont ska jag behöva ha? Hur ska jag/vi göra för att tänka positivt när kroppen hela tiden påkallar på uppmärksamhet? Måste skingra tankarna, måste fördriva tiden. Men hur?
Hej Carolina, jag har läst i kapp på bloggen nu. Det är ju jättebra att du skriver av dig (tycker ju särskilt jag "svenskläraren" ;)). Du är en av de mest positiva människorna jag känner och det är så bra att du fortsätter vara det! Du vet att jag tänker på dig och vi saknar dig här på jobbet :). Många kramar Catharina
SvaraRadera